BUSTER KEATON PÅ MÅNENS BAKSIDA

Välkommen hem till Familjen Keaton!

De bär på en stor hemlighet: Pappa slår. Pappa dricker. Han är som en tickande bomb som kan explodera närsomhelst. Alla runtomkring får tassa på tå och spela med i skådespelet.

Det är tyvärr många barn som har det som pjäsens Buster och Harpo. Mörkertalet är stort eftersom långt ifrån alla fall anmäls och når myndigheterna. Hot om våld och psykiskt våld är också våld, lika skadligt som fysisk misshandel. Hemmet är kanske inte alltid den tryggaste platsen och ett barn som tvingas bära på en sådan hemlighet kan aldrig komma till ro. Barnet berövas sina grundläggande, mänskliga rättigheter.

Men man kan överleva en svår barndom. Man ska inte behöva ha det som Buster och Harpo. Därför ville vi sätta upp den här pjäsen; för att vi ska våga prata om våldet och maktutövandet mot barn, och för att lyfta fram också de här barnens berättelser.

Alla vi som är vuxna har ett ansvar att se och reagera om vi befarar att ett barn far illa. Att visa att vi är trygga och pålitliga vuxna som barn får komma och berätta också sina mörkaste hemligheter för. Om vi vuxna – likt Pappa Joe Keaton – har problem med ilska, är det också vårt ansvar att ta itu med den och bryta våra dåliga mönster. Det finns hjälp att få.

Månens baksida är okänd, så också framtiden. Jag vill säga till dig att den är ljus. Solen lyser där även om vi inte kan se det.

Annika Åman
Regissör